Livet man aldrig förstår sig på.

Livet är en gåta för många av oss. Och jag är en av dom alla.
Man tror att saker ska bli som dittan och dattan, men det blir aldrig som man riktigt tänkt sig.
Man tror att allt ska vara mycket roligare på helgerna, men saken är den att jag längtar inte efter helgerna längre. Jag känner att jag inte behöver dom. Jag kan gärna gå i skolan på lördagar och söndagar också. Helgerna ger mig inget liv längre. Allt är bara tråkigt, ingenting händer och ingen säger nånting. Så vad är det för mening egentligen?
Ja, det är en fråga vi alla kan ställa oss.
Men så kommer det en helg med världens rus, allt händer.
Roligt och trevligt folk är runt om en hela tiden och man tycker att helgen är för kort.
Ja, ibland så bedrar skenet allt för mycket.
Jag bara önskar att det kunde hända nått litet varje helg. Inte bara vara så jävla tråkigt varje förbannade helg...USCH!

Igårdagens inlägg så skrev jag att jag var L.E.S.S på allt och jag kan säga att denna dag inte fått mej att tycka att livet blivit roligare direkt.
Och måndagar är alltid lika "roliga" då man träffar sina vänner. Man börjar prata om vad som hänt i helgen. Den har varit där, och den har gjort det, och den har varit med om det och själv så sitter man bara tyst och lyssnar på vad sina vänner varit med om. Och så tittar nån på mig och säger: Nå Linnea, vad har du hitat på för roligt i helgen?
Där kom det..vad har jag gjort i helgen som har varit roligt?
-Ehm..jag har...suttit i soffan, ätit lite mat, sovit, dator´n...jaa.
-Okej.
Nå, var det nått intressant att höra? Nej!
Stämningen blir stel och så "lyssnar" man på nått samtalsämne om nått..och själv så vill man bara att nått annat än den vanliga vardagen ska fortsätta.
Ja, jag vet inte hur jag ska kunna förklara för er hur tråkigt jag har haft det.
Ingenting är sig likt längre...mina helger blir allt tråkigare och tråkigare..

Jag minns den gången då vi lekte tillsammans. Solen lös för oss, även då regnet öste ner.
Men minnen är minnen och det är våra minnen jag lever för.