funderar så hjärnan pulserar både på insidan och utsidan

Vad är meningen med att vara två då man nästan ändå alltid är ensam?
Varför säger folk "jag vet" när dom inte ens ser det jag ser eller uppfattar saker på samma sätt som mig?
Vad finns de rätta orden till allt?
Varför finns det dom som hela tiden förändrar saker som redan funkar?
Varför undrar jag ens dessa frågor?
Och om de finns någon menad för alla, varför får vi inte träffa den "menade" för oss på en gång?


Jag inser att jag ska sluta fundera...men snälla? Kan någon skänka mig ett svar.

Så säg som det är för den här gången krävs det mer

Innan jag öppnar armarna och förlorar mig

Och känslorna faller fritt på midnattsgatorna

För vem skulle bry sig om våra hjärtan blev förstörda?

Men allt det här vänder sig inom mig / Håkan H